Amos
Amos Anderson (1878–1961) var Finlands ledande man inom tidningsförläggar- och tryckeribranschen, en respekterad affärsman och en av landets stormän med starka kopplingar till konst- och kulturvärlden, utan tvivel en vårt lands genom tiderna största kulturmecenater.
Amos ledde sin koncern med den världsvane affärsmannens aura och prestige. Han styrde bland annat Hufvudstadsbladet och dess tryckeri, samt tryckerierna Tilgmann och Mercator. Han umgicks flitigt med etablissemanget i hemlandet och vistades under flertalet längre resor i Stockholm och på kontinenten. På alla orter han besökte lockades han till kulturen, i synnerhet till teatern och kyrkomusiken.
Amos Valentin Andersson föddes 1878 till bondefamiljen Andersson i byn Brokärr i Kimito kommun i sydvästra Finland. Föräldrarna var Anders Johan Andersson (d. 1928) och Karolina Andersson (f. Lindblom, d. 1904). Hemförhållandena var anspråkslösa, med starka inslag av landsbygdens traditioner och religionen, tron. Amos gick i folkskola i Vreta och han utbildade sig därefter på Handelsinstitutet i Åbo. Han specialiserade sig på försäkringsbranschen genom en tjänst som kontorist vid Sjöförsäkringsaktiebolaget Triton i Åbo, och fortsatta studier i Göttingen och London 1900–1902. Hemkommen lockades han 1902 till Helsingfors till en tjänst som aktuarie i det nygrundade Industriidkarnes i Finland ömsesidiga brandförsäkringsbolag. Som vuxen tog han bort ett s i sitt folkliga efternamn.
Efter en tid som anställd som aktuarie började Amos Anderson alltmer satsa på egna företag i huvudstaden. Energi och företagsamhet samt goda kontakter saknade han minsann icke. Utgivning av tidningar och tidskrifter, annonsmarknaden och tryckeribranschen var hans kärnområden. Satsningarna finansierades ofta modigt med belåning, och vinsterna investerade han under 1910- och 1920-talet, speciellt under första världskriget, i fastigheter och värdepapper.
Redan i barn- och ungdomen intresserade Amos sig för kulturen och religionen i vid bemärkelse. Vid sidan av framgångarna med affärerna och karriären, fördjupades och breddades den vuxne Amos intresse både för kulturen och det andliga. Han understödde bland annat Svenska Teatern, Helsingfors Konsthall, kyrkorestaureringar, körverksamhet samt en lång rad enskilda personer och konstnärer, föreningar och organisationer.
Viktigaste av allt var grundandet av Föreningen Konstsamfundet. Det skedde den 3 december 1940. Fortfarande idag förvaltar föreningen arvet som bär Amos värderingar vidare, som en av de stora aktörerna inom tredje sektorn i Finland och Norden.
På 1920-talet förvärvade Amos stora landsfastigheter, ca 7 000 hektar, på Kimitoön och i Pargas. Sitt lantresidens Söderlångvik köpte han 1927, och omvandlade på 1930-talet gården i den åboländska skärgårdsmiljön till en stor villa i klassisk italiensk stil. Speciellt på äldre dagar vistades Amos allt längre tider på Söderlångvik, som en motvikt till storstadens urbana oro.
Den kära hembygden på Kimitoön, fick njuta av Amos generositet på många olika sätt. Han gav stöd till utveckling av det lokala skolnätverket och till förbättring av öns vägförbindelser. År 1922 öppnades barnhemmet Solhult där han fungerade som mecenat. Till minne av sin mor grundade Amos i mitten av 1950-talet ett semesterhem för utarbetade husmödrar i Labbnäs i Dragsfjärd.
Amos Anderson avled på påsksöndagen den 2 april 1961 på sitt kära Söderlångvik, som drygt 82 år gammal. Det vackra hemmet vid Georgsgatan 27 i Helsingfors och det ståtliga lantresidenset Söderlångvik på Kimitoön inreddes efter hans död 1961 till konst- och hemmuseer, i enlighet med hans vilja.
Som ogift och barnlös ville Amos lämna efter sig något av bestående värde, och föreviga sig själv och sitt värv. Han testamenterade hela sin egendom till den av honom själv grundade föreningen Konstsamfundet. Föreningen har hand om museerna, fastigheterna, aktieinnehavet och affärskoncernen. Genom årent har Amos Andersons efterlämnade förmögenhet vuxit, och Konstsamfundet har fortsatt att stöda konst, kultur och bildning, och det svenska språket i Finland – precis som Amos önskade.
