Amos Andersons
konstmuseum 1961–2017

I sitt testamente hade Amos Anderson fastställt att Georgsgatan 27 skulle omvandlas till ett konstmuseum efter hans bortgång. Hans vilja respekterades och år 1961 inleddes processen av Föreningen Konstsamfundet; den förening som Amos själv hade grundat och som nu hade blivit hans universalarvinge.

Planeringen av museet föll på Kaj Francks axlar, och förvandlingen från privatbostad och kontorshus till ett samtida museum verkställdes med Lauri Anttila, Kaisa Blomstedt, och Ben af Schultén som assistenter mellan år 1963–1964.

Den största utmaningen var att anpassa de tidigare delvis rikligt dekorerade, interiörerna, som inkluderade takfönster, glasmålningar, pelare och gipsdekorationer, till kraven som ställdes på moderna utställningsutrymmen. Ett mångsidigt museum behövde omfatta utrymmen som gick att anpassa till utställningar av mycket varierande konstformer. Även utrymmen för publiken måste planeras, såsom biljettkassa, garderob och sanitetsutrymmen. 

Salarna fick en distinkt, renlinjig och neutral prägel med sina vitrappade väggar och eleganta förkromade armaturer. Man undvek trots allt radikala förändringar och arbetet utfördes med god smak. Den ursprungliga rumsfördelningen i de olika våningarna lämnades kvar, i den utsträckning det var möjligt inom ramarna för museiverksamheten. Bland annat utställningshallens pelare och friser sparades. Två salar i Amos Andersons hem bibehölls i sitt ursprungliga skick: arbetsrummet och salongen. Även kapellvåningen lämnades orörd, som ett minne från Amos Andersons tid.  Det bidrog till en hemtrevlig och intim stämning i museet.

I januari 1965 vid invigningen av Amos Andersons konstmuseum, omfattade museiutrymmena bottenvåningens utställningshall bestående av tre salar, fjärde våningen, femte våningens heminteriörer med några tilläggsutrymmen, samt kapellet som låg en halv våning upp. Eftersom museet var utspritt i våningar var det möjligt att ordna flera utställningar samtidigt, både mindre och större. 

Under Amos Andersons livsstid var många av hans företag placerade runtom i huset, och också ett flertal utomstående aktörer verkade där. Denna praxis fick fortsätta också efter att museet grundats. På gatunivå låg ett flertal butiker och i våningarna högre upp fanns kontorsutrymmen. Ett var Föreningen Konstsamfundets kansli, men även andra företag hyrde lokaler där.

Byggnaden hade, förutom A-trappan, även en B- och C-trappa, där det fanns bostäder och flera uthyrda kontorsutrymmen. Några år senare fick museet nya kontorsutrymmen i A-trappans tredje våning och en läsesal en halv våning upp.

Amos Andersons konstmuseum var öppet från och med invigningen år 1965, ända tills det stängde år 2017, med undantag för perioderna då museet utvidgades. De största förändringarna skedde i samband med tre skilda renoverings- och utvidgningsarbeten, under tre olika årtionden. 

Mellan åren 1982–1985, i samband med uppförandet av den byggnad som nu är Forums köpcentrum, utvidgades utställningshallen. Därmed fördubblades bottenvåningens utställningsutrymmen i storlek. Samtidigt fick museet en funktionell biljettfoajé med nya ingångar, och en garderob. Café Amos påbörjade sin verksamhet vid Mercatorgränden. År 1993 fick museibutiken ta plats i en ledig affärslokal som anslöts till de publika utrymmena på gatunivå.

Följande omfattande renoverings- och utvidgningsarbeten utfördes år 1998–1999. De största förändringarna berörde sjätte våningens vindsförråd som förvandlades till ett mångsidigt auditorium och utställningsutrymme. För att göra det enklare för besökarna att förflytta sig, installerades en hiss utanför museet mot Mercatorgränden. Det mest krävande projektet genomfördes i museets källarvåning, där golvet sänktes över en meter. I källarutrymmet placerades sanitetsutrymmen och en garderob för museibesökarna. I källaren skapades även utrymme för museets konstsamling och verkstad. 

År 2007 uppstod tillfälle för museet att ta i bruk de resterande våningarna som dittills hade varit uthyrda till utomstående aktörer. Museets kontor flyttades till utrymmen i B-trappan, tredje våningens kansli och även andra våningen förnyades och förbereddes för att tas i bruk som utställningsutrymmen. Samtidigt förnyades igen museets biljettfoajé, museibutik och ingång. Utvidgningen innebar att det nu fanns publikutrymmen i A-trappan på sammanlagt nio plan. Utställningsutrymmena hade därmed tredubblats i jämförelse med kvadratmeterytan som fanns till förfogande år 1965.

Småningom dök frågan om museets framtid ohjälpligt upp. Hur såg fortsättningen ut för ett konstmuseum vars labyrintlika utrymmen fanns i ett våningshus, och hurdan kapacitet hade museet att bemöta de krav och utmaningar som tiden och en konstvärld i ständig förändring ställer?

I över femtio år hade Amos Andersons konstmuseum ställt ut de mest varierande konstformer i över 550 utställningar. Nu närmade sig slutet på den epoken. Tanken om ett nytt tidsenligt konstmuseum endast ett stenkast från Georgsgatan 27 föddes. Amos Andersons konstmuseum stängde sina dörrar 2 september 2017. Amos Rex öppnades i Glaspalatset år 2018, med moderna utställnings- och publikutrymmen under torget. Men Amos Andersons anda lever fortfarande kvar i fastigheten på Georgsgatan 27, när Amos Andersons Hem öppnar sina dörrar.

– Intendent Kaj Martin, 2022